Finally…

Ja, det här med att börja blogga igen gick inte direkt som jag tänkt mig. Jag är rätt sur på mig själv för att jag bara släppt bloggen såhär. Men jag har verkligen försökt och försökt få ihop inlägg med fina lack jag verkligen vill fota och blogga om, men det blir bara fel. Jag får inte till mina vanliga vinklar, ljustältet blev förstört i flytten, orden kommer inte när jag sitter vid datorn. Nya idéer drunknar i gammal rutin. Det känns som att försöka blåsa liv i något som är färdigt.

Det är helt enkelt så att Lacky Nails drar mig tillbaka till en tid som jag inte är i längre. Jag har inte brukat vara så personlig på bloggen, men precis nu känns det rätt att vara det. När jag började lackblogga var jag en bekymrad och tyngd människa. Tidvis upplevde jag tillvaron som snöstorm i motvind, med snöspik på kinderna, kisande ögon, ni vet. Snö innanför kragen. Allt går ut på att hitta lä, komma inomhus, bli varm en stund, för att orka fortsätta ut i ovädret igen och ta sig fram dit man ska. Lacky Nails har varit värme, paus, utlopp för det kreativa och roliga som fått stå tillbaka när det varit tungt. Och nu har jag överlevt. Nu lever jag istället, nu har jag vårkänslor! Men gamla inlägg och foton på Lacky Nails påminner mig om en annan tid, ett annat liv, om ett sinnestillstånd jag inte vill dras tillbaka till. Därför har jag insett att det är tid för mig för att dra ett streck här.

Jag är så tacksam för alla fina människor jag träffat genom LN och allt fint som hänt tack vare er. Jag kommer att fortsätta sakna lackgemenskapen. Lovar att hojta till här på bloggen när jag börjar blogga igen, för det kommer jag att göra snart. Jag har faktiskt lite nytt på gång som som inte påminner mig om det gamla och som jag inte gruvar mig för att logga in på. Visst är det mer konstruktivt så? Tills dess: pingere cotidie brudar! Tack för att ni finns, ta hand om er! <3

Picture 1

Well, me starting to blog again didn’t really happen. I’m upset with myself for leaving the blog like this, and I’ve really tried to put together posts about beautiful polishes that I really want to share… but it just won’t come together. I can’t find my old angles, I can’t get the light quite right, the words get stuck when I try to type. It feels like I’m trying to revive something that is finished.

I’m usually not very personal, but now feels like a good time to be. When I started this blog, I was a troubled and sad person. I needed simplicity, a place to forget my troubles and hide from the storms, to communicate an interest with like-minded people, and this blog has been just that – a shelter, a pit stop, a creative outlet in a time when fun wasn’t prioritized. And now I’m done surviving, now I want to just live again. But the old posts and pictures on this blog remind me of another time, another place and a state of mind I don’t want to have constantly re-actualized. That’s why I’ve decided to let Lacky Nails end here.

I’m so grateful for all you wonderful and warm people I’ve met through Lacky Nails and all the things that has happened because of you. I promise to make some noise when I start blogging again, because I will, somewhere new and fun. And soon! I have fun things up my sleeve. Isn’t that more constructive? Till then: pingere cotidie, girls! Thanks for being you! <3

The play button!

Hej! Det var ett tag sen och bloggen har svalnat en hel del. Det där sista inlägget jag skrev, några dar innan midsommar, var början på ett par omvälvande livsförändringar. Nu har jag bytt stad och ska starta upp mitt alldeles egna företag. Jag har saknat bloggen och alla fina lacqueristas nåt så kopiöst men allt har fått stå tillbaka för att mitt nya liv ska kunna ta form, det fanns helt enkelt inte en gnutta energi över till något annat än mig själv. Länge var jag helt internetlös, och dessutom mobillös ett tag – och först då insåg jag hur det stod till med mig. Jag var övervarvad och allt jag tyckte var roligt hade blivit ett ondskefullt måste utan att jag förstår varför. Jag sov och vilade i en månad och först nu, ett halvår senare, tror jag att jag börjat lugna ned mig tillräckligt för att höra min egen röst mitt i allt brus. Nu ska jag inte bli mer personlig här, men jag kommer skriva en hel del mer på min privata blogg framöver.

Men nu är jag i alla fall tillbaka, och det ska bli underbart att se vad jag missat och läsa ikapp mig på allas bloggar! Ge mig gärna tips om det är något särskilt som hänt det senaste halvåret – har det kommit nåt permanent botemedel mot sköra naglar? Finns det några nya bloggar och märken? Det ska bli underbart att dyka ned i lackvärlden igen!

Vindöga
Hi girls! So much has happened since my last post, I’m living in another city and starting up my own business. I’ve been using up all my energy to settle in to my new life and for winding down after years of hyper-life. But now I’m back online, and I can’t wait to find out all the things and collections I’ve missed out on the past months! Are there any new blogs or brands out there? Is there a cure for chronically brittle nails yet? I’ll dive right into it :)

OPI – See Ya Later Sailor!

See ya Later, Sailor! has gott to be one of the best layering polishes I ever used. It has so many faces. The sheer blue base transforms darker base colors into turquoise with green flashes. Over a purple (like in this pics) the purple shimmer comes out on the sides. Over a green polish the purple comes out even more. Too bad my camera didn’t manage to catch it that well this time. The icy blue flecks are always there. I need to try this over a baby blue to see what happens, and also over a yellow – maybe it will turn green?
This is one coat over a no brand dark cool toned purple. You’ll definetly see this on the blog again! Isn’t it gorgeous?